praktbarn
Vårt lilla praktbarn (farmors ordval efter att Olga sovit 4 h i sträck 3 dagen i rad, jag är beredd att hålla med) gör föräldraledigheten till lite av en semester för tillfället, hon sover mellan 22-23 och 05-06, äter och somnar om till 09-ish, ligger sen vaken, tittar på de randiga kuddarna i soffan och den rutiga bänken, äter sedan och somnar sedan om för sin långa mitt på dagen powernap som snittar på 3-4 h, sen lite vakentid på em men gärna en 30-40 min powernap till innan det är dags för sängen. Den långa mittpådagen sovstunden fick i dag spenderas i vagnen utanför farmors hus så att mamma och storebror fick möjlighet att försöka dra till Ljustorps skidspår på åkrar och elljusspår, sockersnö deluxe, men efter 3 timmars harvande såg det i allafall fint ut så jag hoppas att det fryser i hop under natten så att det blir åkbart.
Jag har börjat smyga i gång med lite löpning, det är precis lika jobbigt som jag minns det och min onda höft gör sig påmind direkt, men jag ska försöka få till några 20 minuters joggar i veckan som smygstart så att kroppen vänjer sig. Dock börjar en förkylning smyga sig på igen så vi får se hur det blir med det denna vecka...
I morgon ska bilen in på Ryds bilglas och på eftermiddagen ska vi påbörja en takk-kurs för att se om det kan vara något för Odd att bita i, det går ut på att förstärka ord med en rörelse, light-teckenspråk, mjölk, sitt, äta, boll, blå och springa kan vi, ska bli spännande att se om Odd anammar det också. Han är fortfarande väldigt förtjust i lillasyster och det börjar bli ömsesidigt, är Odd i närheten har Olga bara ögon för storebror och jag kan bara tänka mig hur det kommer att blir om några månader. Två små rackarongar som lever loppan i huset.
Förra helgen var det draghunds-tävling i Åsarna, det gick ju inte direkt vägen för mig om man säger så utan jag tog en 2 dagars prenumeration på sistaplatser, ska jag ändå vara lite positiv så var det att det var kul att tävla igen och att det kändes bra att åka skidor det första av de två varven. Sen när man tävlar i draghund är det en fördel om hundarna är i fin spring form så att man kan utnyttja hund-faktorn lite bättre när människo-faktorn inte är på topp, zeppen kämpade superfint i combinedloppet men hade inte riktigt formen för dagen, Ebbot däremot verkar ha kommit i någon slags försenad utvecklingsfas och var rädd för både skidor, utförsbackar och uppförsbackar, sista 3 km fick han i allafall upp farten en aning och fokuserade lite framåt så vi får ta med oss det. Den här drag-säsongen får bli som den blir i år, motivation och tid till att både träna hundar och mig själv finns inte riktigt. Fokus får ligga på att att springa en mil i slutet av april, vindelälvsdraget v.11 och komma i mina gamla Lundhagsbyxor!
Nej nu sussar båda barnen sött så jag ska göra detsamma. God natt!
