härnö trail, 4 års kalas och dagisbaciller
Förra helgen sprang jag härnö trail, jag hade planerat för att springa loppet redan i augusti, god framförhållning för att vara mig! 3-4 långpass i benen (på 2 h ish) under sommaren, ungefär lika många intervallpass och ett gäng gubbfartspass på 7-8 km däremellan, är väl som så träningen sett ut nu den sista tiden. Nåväl, laddade upp med en förkylning och en helg i traktorn veckan innan, en koffeintablett och Ipren strax innan start. Hade som mål att springa de 18,5 km på 2.15 h, och kom i mål på 2.15.28, bra gissad måltid med tanke på att jag inte hade en aning om hur banan såg ut. Visste att den var kuperad, men höjdmetrarna var nog inte det som knäckte, utan snarare underlaget som bestod av antingen hala klippor, kullerstensåsar, klipplöpning/scrambling, klippklättring men ändå med inslag av fin stiglöpning på sluttampen! Inget underlag som man tränar på någonsin vanligtvis, men väldigt roligt och utmanande att tävla på och det gav en brutal träningsvärk i mina vader. Träningsvärken kan också bero på att jag sprang i nya skor som var en aning för stora och mindre dämpade...
Jag tycker att jag höll ihop det bra tills det var ca 5 km kvar, då blev jag ruskigt trött och kom fram till "väggen", tog mig knappt uppför, men sen kom jag in på en fin stig med lätt utförslöpning och fick i gång kropp och knopp och tänkte att om jag ligger på nu kan jag ta mig i mål på tiden 2,15 ish, vilket jag lyckades med och kanske också det jag är mest nöjd med under dagen. Väldigt roligt att springa ett längre lopp igen, höft och knä höll ihop bra, ryggen kändes på en del på slutet men så får det vara.
Nu har jag anmält mig till 2 tävlingar till här i området under slutet av oktober, ska bara repa mig från ytterligare en förkylning som kom som ett brev på posten efter tävlingen, försökte mig på en jogg i går men fick gå i sakta mak tillbaka till bilen efter 2 km då både yrseln och tröttheten kom till mig och i dag går jag med kliande hals igen, suck och stön, känns som att jag inte tränat riktigt på flera veckor.
I morgon blir min lilla knoddOdd 4 år, galet! På något vis vill man ha dem forever young samtidigt som det är så spännande att följa utvecklingen på de små. Vi skulle ha haft fyra års kalas i dag men eftersom Odd har drabbats värst av förkylningsbacillen av oss alla med både feber och hosta skjuter vi på kalaset en vecka och hoppas på både friska barn, mammor och sol.
I dag har John varit i väg och cyklat ett litet lopp i Sundsvall, jag har gjort äppelmos, sorterat ut Olgas kläder, lagat kokkött och tänkte nu försöka läsa lite bok, gillar att läsa men med två små huliganer i huset blir det inte många sidor lästa. På gott och ont får man visst mkt tid över när man har sjukstuga en period och inte tränar något, jag blir nog en lite trevligare människa när jag rastar mig, men det är rätt trevligt att laga mat och läsa en bok utan stress också.
Olga update, 10,5 månad! Hon går ca 10 steg åt gången och har i dag tränat hejdlöst mkt just på det. Sover numera i eget rum hela nätter, äter det mesta och har börjat använda skeden då och då för egen maskin. Är oftast nöjd och pillar på med allt vad hon hittar på golvet, hon har haft en mammaperiod nu på slutet men så måste det få vara! Hon är bestämd och är mycket tydlig med vad hon vill och inte vill, det är så spännande att följa både hennes och Odds utveckling, dem visar verkligen hur olika barn kan vara och att varje barn tar sin egen väg framåt i livet Mina små troll!
Bilderna som läggs upp har föga med texten att göra men tänker att det kan vara kul att se lite bilder på vardagen under den sista tiden ändå, allra helst för mig själv när jag backar tillbaka i bloggen om några år och läser igen:)
