Saur

höst

Publicerad 2018-09-27 20:13:06 i Allmänt,

Höstens snålblåst har hittat till Ljustorp, jag har i princip börjat på en ny tjänst  (fortfarande sca), Odd har fått en rutschkana, jag har friskförklarat mig själv och gick stavgång i kväll i hopp om att formen ska dyka upp igen och nu är frågan vad jag ska fika till kvällsfika när vi inte har någon fil i kylskåpet. Kan bli varma mackor. 
Var tävlingar i Härnösand i helgen men jag behöver inte orda så mkt mer om det än att jag var förkyld och att min cykelform är obefintlig....gillar ju att cykla men med hund blir jag för feg och mina klena ben är mer sega än starka så något särskilt tryck på pedalerna blir det väl inte. Men snart är vintern här tackolov. 

förkylningens återkomst

Publicerad 2018-09-19 20:54:12 i Allmänt,

Jag verkar vara dömd till att leva ett liv i snytpapprenas arme nu för tiden. En treveckors bacillfest i augusti räckte tydligen inte, nu är det igång igen, ont i hals och rinnande nos. Får säga upp mig och vara mamma på heltid så att vi slipper de där dagisbacillerna...odd är också lite pecklig. John klarar sig oftast från våra förkylningsfester.

I helgen var jag i af frisk och körde barmarkstävling i Mora, kul att tävla med småhundarna även om omständigheterna gjorde att fokus var på annat håll...John fick planera om helgen och åkte hem medans jag, Odd, fyra hundar och tre tävlingsstarter blev kvar i Mora. Tack vare superhandling av blixtinkallade Vera och alla vänliga draghundssjälar på plats fick jag ordning på cykel, kickbike, passning till Odd och handlers till hundar. Startade med Igor på cykel, gick fint tills värmen gjorde sig påmind och Igor gick varm, gick lite bättre dag två men det var fortfarande lite för varmt för iggepop och han saknade nog Johns något starkare cykelben. Dino och ebbot fick starta i dubbelspann kickbike, dem kämpade på väldigt fint i från start även om ebbot ogillar nacklinan så var dem taggade och höll fint fokus, bara lite fart i benen som saknades, dag två gick dino lika fint men ebbot tappade fokus och började spana efter spöken i skogen, oklart om han såg något, klart var att dino som fick dra på två blev trött och matte som inte är så hemma på kickbike blev stum. Nåja. Frank fick i af springa motionsklass och tyckte att det var toppen. 
Odd gjorde tävlingspremiär med ett upphittat tuggummi i mun och tyckte väl att det var så där festligt med draghundskörning...destå roligare då att åla sig i sanden.











torsdag

Publicerad 2018-09-06 06:46:50 i Allmänt,

Tredje natten Oddi sover i eget rum och det går ju som tåget bra. För min o Johns del hade han kunat få sova i vårt rum längre, men han vaknade nästan varje morgon när Johns klocka ringer 05.30 och så tidigt behöver han inte gå upp för då blir resten av dagen rätt tröttgnällig...nu sover han till 06.30-07.00. Mera lämpligt, nöjd och glad pojke.

Sommarvärmen har gjort comeback, varför? Vill ha krispig höst och därefter tidig vinter...Har hållit i träningen rätt bra efter lägret, var bra att väcka kroppen med lite hårdkörning efter sommardvalan. Det här med järnvärden o magstrulet har gjort att jag tappat motivationen till träning en del för det har ju känts så jäkla segt. Pratade med läkarn i måndags och nu verkar det som att jag inte har brist på tillverkning av järn i depåerna utan bara lågt hb i blodet vilket gör att livet känns trött, detta gör att tillskott av järn varken gör till eller från eftersom jag har ett konstant försvinnande av järn, anledningen till det hela förmodligen är den måntagliga kvinnliga förbannelsen kombinerat med träning, halvfysiskt jobb och ett halv stressigt mamalife eller så är det magen, som jag i of tycker är okej, men som kanske inte är det ändå. Men det kan också bero på något annat. Så nu ska det få gå en månad och sen ska jag få göra nya prover och se om värderna blir sämre eller håller sig i fortsatt lagomt dåligt skick. Jag börjar känna att jag inte kan vänta på att det ska komma ett halleluljhamoment och att kroppen kommer att vakna till liv som jag har hoppats på, utan jag tänker att jag får göra så gott jag kan, att träna med typ konstant seghet i benen är säkert fostrande för psyket om inte annat!

Nu till något roligare! Odd har kommit ur en halv trotsig period och min gamla glada gosse är tillbaka med en plusmeny av prat. Han är så jäkla go när han pratar med en, jag förstår ju inte en bråkdel av vad han säger, men det spelar ingen roll, han har full konversation. I går fick han hänga med John på em, de håller på att gräva en grund för en ny ladugård, Odd hade lekt mask i jordhögarna i 2 timmar, bra lekplats. Bästa Odd <3


Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela