Saur

Eftersom det är roligt kunna gå tillbaka och läsa om hur förlossningen gick till så måste jag så klart skriva ner även Olgas nedkomst till denna värld!

Söndagen den 24 november började jag känna att de där förvärkarna började göra liiite ondare men att det fortfarande var någon timme eller ett par mellan dem, jag som tyckte att jag gått en evighet över tiden (4 dagar...) satte mig på pilatesbollen och studsade och tittade på Hellenius hörna och hoppades ändå liiite på att det skulle sätta i gång på riktigt, jag somnade runt 22.00 och vaknade under natten ca varannan timme av att det kom en värk, vid 05.00 gick jag upp och kissade och lade mig sedan i sängen igen, jag hade nästan somnat till då jag känner ett litet knäpp i magen och jag tänker att det måste varit vattnet som gick! Kom yttepytte lite vatten....men någon timme efter det kom värkarna allt tätare och vid 08.00 när vi ringt in farmor Eva för att passa Odd och John hade lämnat bilen till sina arbetare kände jag att det nog var dags att åka in om jag inte skulle föda i bilen på vägen in, ca 3-5 min mellan värkarna och nu började värkarna göra ont på riktigt! Bilresan in till förlossningen var precis som jag minns Odds bilresa in till förlossningen, hemsk, varenda litet gupp på vägen kändes som ett big jump...John körde antingen för sakta eller för fort och frågade för ofta hur tät värkarna kom, jag gick in i föda utan rädsla (läs boken) -mode och hade fint fokus på att andas igenom värkarna och fokuserade vila mellan värkarna och hade absolut inte tid att prata med den blivande tvåbarnsfadern...

Väl inne var det också precis som med Odd, barnmorskan tyckte inte riktigt att jag var i aktiv fas utan mer i öppnings fasen, men det var lungt på förlossningen så jag fick ett rum med ett litet sittbadkar som hon tyckte att jag kunde hoppa i, när jag låg på britsen och blev undersökt med ctg så kände jag att värkarna coolade ner sig och kom med 5-7 min mellanrum, men så fort jag ställde mig upp och skulle gå till vårt rum så satte det igång igen med knappt någon paus mellan värkarna, jag badade och John fick klappa mig på ryggen, efter ca  30 min fick jag lustgas, den funkade suveränt denna gång och jag fick till snitsen direkt, jag hade även sagt att jag ville ha epidural och efter ca 10 min med lustgas i bad så tyckte jag minsann att det var dags för den också så jag drog i paniksnöret och väste fram att jag ville ha epiduralen nu! Barnmorskan trodde det var för tidigt men skulle kika om jag hade öppnat mig mer, jag kröp från badet till sängen och jaadå 7 cm och narkosläkaren kallades in och satte en spinalbedövning i stället för epidural då det gick fort och spinalen verkar snabbare, krystvärkarna hade precis börjat men så fort bedövningen satte in försvann i princip all smärta och jag kunde till och med släppa lustgasen och kände bara krystvärkarna som små kramper i livmodern, men det gick bra ändå och efter tre krystningar och några minuter senare var vår lilla kladdiga unge ute och la sig till rätta på bröstet, kladdig, blå och skrikandes och alldles ljuvlig! 

Det gick fort även denna gång, vi var inne på förlossningen strax innan 09.00 och 11.13 den 25 november var hon ute, 3650 gram tung och 51 cm lång, lite större än Odd men hon kändes yttepytte liten! Jag som var nervös inför förlossningen tycker så här i efterhand att det gick riktigt bra denna gång! Jag lyckades vila bättre mellan värkarna, andades igenom värkarna bättre och hade en bättre inställning till det hela och inte samma panikkänslor som första gången, nu visste jag lite innan vad som väntade och det spelade nog stor roll för mig. 

Vi fick stanna kvar inne på förlossningen i några timmar, vi fikade mackor och te, jag fick fläskpannkaka med lingon och grädde till lunch och efter det somnade vi alla tre en stund, sen begav sig John hem till Odd och hundar och jag och Olga stannade kvar en natt på vårdhotellet för att vila upp oss, jag var hungrig och kvällsfikade i resturangen och åt upp en Ahlgrens bilpåse och chokladkaka på natten, Olga sov och snuttade på mig natten igenom och på morgonen fick hon en OK stämpel av bebisdoktorn och jag kände att vi kunde åka hem, John kom till lunch och vi åt pizzabuffe innan hemfärden. Väl hemma möttes vi av en övertaggad storebror som pussade och kramade på lillasyster, fint välkomnande!

Hennes första vecka i familjen Saur/Eriksson har hon inte upplevt särskilt mkt av då hon i princip sover sig igenom dygnets alla timmar, när hon inte äter vill säga. Hon har gått upp bra i vikt och verkar vara nöjd med livet än så länge, Odd småkrisar lite, men är överförtjust i lilla Olga och skulle helst pussa och krama henne konstant, lite väl hårt i bland kanske men det är ju inte lätt att förstå hur små och ömtåliga dem är när man själv är liten.

De stunder hon är vaken så verkar hon nyfiken och hon gillar att titta på lampor och på soffkuddar med fina mönster. 

Jag har varit konstant trött sen vi kom hem, jag har glömt bort hur det är att vakna varannan timme på natten och med en intensiv 3 åring blir det inte så jätte mkt vila för mamman på dagen heller. Kroppen blir piggare och återhämtar sig lite för varje dag, jag har tagit några promenader med barnvagnen och laddat ner mammamage-appen. 

Jag har lyckats med två nattningar av bägge barnen samtidigt, mycket tack vare att Odd somnade på 3 minuter och Olga sov i famnen redan innan:) det var ändå en av de saker jag var mest nervös för innan. 

Ja tvåbarnslivet hittills går ju ändå bra, lite för lite sömn och lite för lite bebismys i soffan, men jag tror det kommer ge med sig eftersom.

Och så gick det till när Olga kom till världen!