Saur

Började dag 1 med en norsk kuperad 8 km, 4.30 tempo, kändes segt i hjärna och ben. Dag två fick jag en hel platt 7 km, tänkte att nu kommer det att blixtra till! Men nja...kändes bra i 3 km, sen fick jag känningar i ljumskarna, jaja travade i mål i ett 4.20 tempo, svårt att pressa mig på något sätt även om jag vet att jag borde kunna röra benen lite snabbare. Oh well tredje dagen gilt! Fick en fin 5.5 kilometrare, det var 4 grader, blåst och regn på kalfjället, som gjort för att tagga till, och det gjorde jag! Lyckades snitta 4.05 per kilometer och sista km sprang jag på 3.59 och det kändes bra! Bästa känslan i både ben och huvud, två dagars racande är vad som krävs och en bra sträcka, vet att jag sprungit bäst dag 3 andra år också. Dag 4 hade jag kunnat stå över, kroppen kändes helt ok men huvudet var inte alls med på banan, tog mig igenom ännu en halv seg 7 km och snittade 4.18, nöjd ändå. 

Nu kanske det låter som att st olav bara handlar om kilometertider och så är det ju inte riktigt... men det ger en ändå en möjlighet till att pressa sig själv lite extra och en stor del av vårens löparmotivation för mig är st olav, därför är det extra roligt att man får till lite klipp i steget åtminstonne en dag! Det allra roligaste med tävlingen är nog ändå att följas åt i laget och heja och imponeras av alla löpare, bo på camping och vara på resande fot i 4 dagar, det är något extra med stafett.

Odd skötte sig fint han, han gillar att åka bil och sov helt ok, två plus när man har kids med sig på tävling. Sen är han för det mesta dels en gosse som är glad och nöjd med livet, lite läskigt med campingliv var det nog, men inte värre än att livet blev bra när han fick gosa ner sig i husvagnsbädden!