Saur

Japp snart är det dags för oss att köpa en egen vagn och inte bara vyssja runt på syskonongarna! Den 9 oktober är den beräknad att säga hej till världen och nu när vi har varit på både ultraljud och jag har kunnat ana hur den sprattlar lite där inne i magen så börjar det kännas mera verkligt! I of har de första månaderna av illamående och trötthet också känts verkliga, men då var det svårare att koppla ihop med vad som faktiskt höll på att hända inne i kroppen.

De första 14 veckorna var....ja vad ska man säga,  från att ha varit i fin fin form till att typ tappa både all styrka och flås, ja det var lite tufft, särskillt till en början när jag inte förstod varför! Under medelpad classic anade jag att något var lurt, åkte sedan på en influensa och i samma veva fick det bekräftat att jag bakade en  blivande bebis i magen, chock! Jag som skulle på EM i Norge och åka roliga tävlingar framöver! Velade in i det sista med EM i Norge men kändes ändå att banne mig om jag inte tar chansen, det gjorde jag och ångrar det inte:)

Vi kom ju ändå hem med en silvermedalj!

Efter vecka 14 så kom energin tillbaka och därefter har jag kunnat hålla i gång med både lite cykling och rullskidor, löpningen var bara att glömma från första stund, obehagligt minst sagt och det känns lite trist eftersom det är något jag gillar med sommaren. Men! Jag är glad att jag ändå mår så pass bra som jag gör och att jag tar mig ut på andra sätt och vi ser med skräckblandad förtjusning framemot oktober:)