november
Hösten, har gruvat mig lite för hösten, att vara hemma med barnen på sommaren när dörren kan stå öppen och energin kan få utlopp på studsmatta, cykel eller gräsmatta känns som en pice of cake jämfört med att husera på 80 m2, men peppar peppar har det hittills gått ganska bra! Odd har mognat en hel del, även om det fortfarande flyger saker i bland är han ändå lugnare och går att kommunicera mer med än vad som funkade i fjol, och nu kan han sitta stilla och fokusera om vi t ex lägger pussel eller grejar med lera (okej, leran har jag bara tagit fram en gång för någon dag sedan för jag har tänkt att det varit ett mission impossible, men döm om min förvåning, bara tre lerbollar åkte i golvet, resten av tiden bakades det friskt). Han kan även sitta vid paddan när han börjar bli övertrött och känslorna går överstyr vilket gör en stor skillnad här hemma, är egentligen anti skärmar som distraktion, men jag måste väl komma in i 2022 jag med och inse att det finns mkt bra med dem också, och att jag inte kan vara på 3 ställen samtidigt typ som när jag ska fixa middag, få Hilding att överleva sin klättra upp på allt period och Odd och Olga absolut vill ha samma grej. Odd och Olga har den sista tiden börjat leka bättre tillsammans, och ingen gör mig gladare! Olga är fin med sin storebror och Odd har börjat acceptera att Olga är en riktigt liten människa och inte bara en krambjörn han kan lägga sig på hur som helst (den rollen har Hilding fått överta...). Han vill gärna att Olga är med och cyklar, kör bil mm, och Olga hänger på (när det passar henne förstås), okej man kan väl säga så här för att inte försköna det hela, 30% av tiden är dem sams, 20% är dem neutrala i varandras sällskap och 50% är det mer av en slags syskonkärlek där dem kanske inte är helt överens om världsläget. Men ändå, framsteg. Det är väl det som gör livet med Odd lite extra spännande, normalstörda följer ungefär samma mönster och checkar av trotsperioder och sen har dem lärt sig något nytt och så tuffar det på, men dem tar sig uppför den där lärotrappan steg för steg tills dem är mer eller mindre fungerande vuxna. Odd tar ett kliv upp här och där och i bland ett steg ner igen, och sen hoppar han lite i sidled och sen kanske ett halvt steg upp, därför kan framtiden kännas rätt oviss. Som när han var tre år och rullade runt på 5-10 ord, hade vi vetat att han kan förmedla sig med ord så pass som han kan I dag (för att vara Odd) hade det besparat mig en del sömnlösa nätter, jag börjar nog förstå detta mer och mer, därför tror jag att jag börjar komma in i ett klokare tänk, typ "oro är den ränta man får när man lånar bekymmer från morgondagen". Tänk, 6 år har han hunnit fylla, min lilla, stora fina pojke.
Och Hilding har hunnit fylla 1 år och klättrar nu hej vilt på allt som går, stolar, pallar, bänkar och bord! Ska helst leka med det Odd eller Olga leker med och att hänga på magen I gungan har också blivit en favorit. Han är så himla gosig och kramgo men även en gnutta bestämd och har lärt sig att ta ton när det inte går hans väg. Han har precis börjat äta lite med sked själv och med tanke på att han är så intresserad av mat så äter han nog snart själv. Sover fortfarande helt okej, några uppvak per natt blir det men somnar oftast om rätt fort, har börjat vakna runt 06-06.30 vilket jag kan tycka är lite tidigt...men vet också att det kan vara värre så jag köper det. En powernap på dagen på 1-2 h sen är han pigg och alert resten av dagen.
Annars då? Jo jag har jobbat lite och det har varit kul att träffa människor som inte kastar saker omkring sig, behöver hjälp med att klä på sig eller vill ha mat serverad och sen vägrar att äta upp den för omväxlings skull. Hehe, närå, roligt och nyttigt att hålla sig lite ajour med jobbet, det händer mkt och känns skönt att hålla sig uppdaterad och hänga med lite i svängarna. Min nål-duvning av baksida ben visade sig vara ett riktigt trumf-kort, nålar tillsammans med återupplivning av en bortglömd muskel i skinkan har gjort att jag ha kunnat springa lite längre sträckor utan att ha värre känningar i knäet, på tävlingar känns det inget alls, men när jag tränar kan jag känna det ibland, hoppas det håller sig så och fortsätter att gå åt rätt håll. Är lite taggad på att fortsätta springa i vinter för att hålla i gång löpningen nu när jag äntligen kan springa mer obehindrat, men är också sugen på att tävla lite med Harry och eventuellt köra vasaloppet, och då blir frågan hur jag ska hinna med att träna både löpning, skate, stak, köra hund + en del styrka för att kroppen ska hålla ihop? Tidsoptimisten ser inte problemet, men en annan del av mig kan tänka att det varken blir hackat eller malet av något, men lär förmodligen bli mest skate runt rogsta-rundan när Hilding sover sin lunch-nap som det sett ut de senaste åren, om det blir en vinter att tala om vill säga.
Jahapp, tog typ en dag att skriva detta inlägg, och jag kommer knappt ihåg vad jag började med. Men nu sover barnen, jag har hunnit äta en skål med glass och banan och John tittar på en serie som jag inte tycker är särskilt intressant så nästa anhalt blir nog sängen.
