mars, corona och dop
Ligger i sängen och ammar Olga som halvslummrar och småäter. I går blev hon fyra månader och i förrgår kom hon på hur hon kan rulla runt från rygg till mage och gör det mest hela tiden nu när hon ligger på golvet. Man ska ju inte jämföra barn/syskon, men det gör man förstås ändå och jag tror att Olga har liiite mer bråttom här i livet än vad Odd har.
Olga 4 månader, sover rätt bra på nätterna, äter fortfarande 1-2 gånger per natt, somnar runt 21-22 och har precis haft en period nu när hon vaknar vid 05 och facineras av ljuset bakom gardinerna vill kliva upp...lite väl tidigt för mig och Odd kan tyckas. Annars är hon nöjd och glad mest hela tiden, om hon inte blir övertrött, då kan hon kaosa lite. Sover fortfarande oftast lite längre på dagen en sväng, typ 3-4 h och sen en 1-2 h på eftermiddagen och en kortare nap på kvällen.
Odd har börjat leka tittut med henne och än så länge är det mest ömsint syskonkärlek.
Här i Grindstugan har vi haft sjukstuga i 3-4 veckor så Odd har varit hemma, en vecka i konstant soffläge för både Odd och mig, och sen har vi varit uppe och tussat på men hostat och snorat, Olga har mest hostat, haft lite feber och rosslat och John har på något vis klarat sig från allt än så länge.
I söndags döpte vi Olga, Olga Oline (efter mig och gammelfarmor) Saur, närmaste familjen fick det bli i dessa corona-tider, närmaste familjen i Saur/Eriksson blir ca 30 pers så vi blev allt några stycken som firade ändå med handsprit, kallskuret och vinbärspaj.
Ja noll träningstimmar i mars, jag som hade kommit i gång med lite löpning och hunnit ta mig runt 8 km rundan här i byn innan coronan (eller vanliga flunsan, oklart, ej testad) kom och tog mig. Ska vila i helgen också och sedan förhoppningsvis försöka smyga i gång igen nästa vecka.
Corona-karantänen i Ljustorp är inte så olik den vanliga vardagen, lalla runt i snöblasket/leran, köra springcykel och gå ut med hundarna en sväng. En av fördelarna med livet på landet. Isolerad i en lägenhet i stan med en 3 åring och en baby...uh kan knappt föreställa mig det.
Vindelälvsdraget hann vi med innan riktiga Coronahysterin drabbade sverige, blev en utmaning att utföra på mellan 5-7 åkare, en löptik och en halvhysto Dino, men vi tog oss igenom och Olga verkade ganska nöjd med livet på vägen. Odd fick vara hemma med mormor och morfar! SM blev inställt i år och nu får vi se om det blir några tävlingar i höst för småttingarna eller ej.
