Saur

Efter att ha gått över tiden en vecka fick jag komma in på en kontroll för att se så att allt såg fortsatt bra ut (hjärtljud, fostervatten, moderkaka osv) torsdagen den 7 oktober, allt såg bra ut och jag valde att inte bli i gångsatt vilket man blir erbjuden om man går över tiden med en vecka. Barnmorskan erbjöd sig att göra en hinnsvepning för att kunna trigga i gång förlossningen, hon viftade runt på modertappen lite men sa att hon inte riktigt kom åt, nåväl, ont gjorde det i af...efter det åkte jag och John och åt lunch och jag blev helt plötsligt galet less på att vara gravid, vankade fram och bestämde mig för att shoppa ingredienser till den omtalade förlossningsdrinken i fall inget satte i gång snart. Åkte hem, åt middag med svägerska från Göteborg (som kommit för att hjälpa till första tiden med knytet) farmor och familj. Alla la sig vid 22, när jag la mig i sängen började jag känna att den konstanta pinvärken jag haft sen bm-besöket började göra lite ondare och kom med 10 mins intervaller, så fortsatte det till 02.00 då jag ringde in till förlossningen, eftersom jag haft snabba förlossningar i bagaget fick jag komma in direkt för koll, svägerskan Ulla ringdes in för barnvakt och jag och John åkte in, jag var beredd på att bli hemskickad eftersom värkarna fortfarande kom var 5-7 min och bilresan var inte alls lika hemsk som när Odd och Olga kom till världen.

Var öppen några cm, kanske 3, och lite tillbaka lutad tapp, men vi fick komma in ändå och fick en bra barnmorska! Fick också lite fika och allt kändes väldigt lungt och harmoniskt, John gick och la sig och sov på en brits en stund och jag hoppade i badet, fortfarande ca 3-5 min mellan värkarna vilket kändes ko-lungt jämfört med tidigare förlossningar där det knappt vart någon värkvila alls, men också lite snopet då jag räknat lite med att det skulle gå i il-fart denna tredje gång också, barnmorskan undersökte mig vid 05 och sa att det hänt lite men att jag skulle försöka vila lite, gjorde ett halvdant försök till det men då var det som att det hela triggades i gång, jag fick be om lustgas och John fick börja trycka på ryggen, nu kände jag igen mig....intensiva värkar och typ noll värkvila, hade bestämt mig innan för att bara ta lustgas för att känna krystvärkarna riktigt, barnmorskan skulle just kliva av sitt skift och sa hej då till oss, men i samma sekund hon lämnar rummet kommer första krystvärken och vi trycker på larmklockan och hon kommer tillbaka, jag fick hoppa upp i sängen, la mig på sidan, greppade Johns hand och några puschar senare var vår lilla gosse ute 06.56, fick verkligen känna på krystvärkarna och kände hur hela han förflyttade sig neråt i mig, sjuk känsla men också häftigt och jag är glad över att jag kunde vara så närvarande denna tredje gång. Barnmorskan var glad över att hon fick vara med hela vägen och hon tyckte att det var trevligt att vara med på en så lugn och fin förlossning. 

Efter lite fika, en tupplur och lunch åkte John hem till barn och hundar och jag och lillen checkade in på vårdhotellet, John, Ulla och barnen kom och hälsade på några timmar senare och Odd och Olga var lyriska över lillebror, men fick också lätt klaustrofobi i det lilla hotellrummet så det blev ett kort, kärt besök, jag stannade kvar tills på söndagen. Sov, vilade och ammade mest och myste med den finaste lille pojken och njöt av lugnet. 

Hilding vägde in på 3668 gram och var 52 cm lång, med liten marginal störst av dem tre. Han påminner lite om både Odd och Olga till utseendet, men folk säger också att han är påminner om mig. Han är rätt lugn, skriker när han vill äta eller rapa, sover förstås en hel del, men inte alls i Olgastyle som sov dygnet runt första månaderna, utan han kan vara vaken 1-2 h några gånger under dagen, han är nog min mest hungriga bebis och äter gärna minst varannan timme, dag som natt, i bland sover han ett tre timmars pass på natten, men sen är det varje eller varannan timme som gäller, hoppas det går mer mot var 3 eller 4 timme snart, i allafall nattetid. Försöker få honom att sova i nestet i sin säng bredvid vår säng, vissa nätter går det fint, andra nätter, som i natt, vill han bara ligga och snutta. I dessa förkylningstider är det svårt att klara sig från baciller och Hilding har hostat och varit snorig sista veckorna, han är ändå pigg och äter bra, men jag tycker så synd om honom när de små lungorna ska försöka hosta upp slemmet. 

Han gillar att ligga på magen en stund, är stark i nacken och nu vid 4 veckors ålder har han börjat fixera blicken och börjar söka ögonkontakt. Hans favorit är dock timmerväggen bakom soffan, den kan han titta länge på!

Okej det får nog vara allt för denna gång! In i helgen med förhoppning om lite sol och frisk luft och kanske en tur på rullskidorna!