november och Olga 1 år!
Sitter i bilen på väg mot stugan i tänndalen. Vi har lämnat barnen i vigge hos mormor och morbröderna och ska ha den första barnfria helgen på en evighet, känns tomt redan nu...tyst i bilen och inga små munnar att mätta. Men det känns också ganska skönt! Ska bli fint att kunna äta frukost i lugn och ro, inga morgonblöjor att byta, kunna åka skidor tillsammans, vila efter lunchen, äta utan att mata två andra munnar. YR lovar sol och några minusgrader och både rullskidbanan och mittåkkäppen är åkbara sägs det!
Annars så rullar det på!
Olga har fyllt ett år och vi har haft korvgrillningskalas utomhus. Hon är fortsatt en framåt liten dam som pekar hej vilt, mest på blomman, julstjärnan och husets alla lampor. Det märks att hon börjar förstå allt mer vad vi säger och hon vill gärna vara med på allt, styra upp morgongröten, springa efter hundar och plocka ur kylskåp! Världens goaste lilla unge! Sover fortsatt bra, vaknar nån enstaka gång men sommar om efter lite klapp på ryggen.
Vi har precis påbörjat en utredning på Odd för att undersöka om han ligger inom autismspektrat, han har en del tendenser till det, men det kan ju också vara kombinationer av andra variationer, men det är i allafall på tiden att vi nystar lite mer i det så att han kan få bästa tänkbara hjälp med sina klurigheter. Precis som med Olga så händer det så mycket i hans utveckling, det kommer fler ord och han blir allt bättre på att använda dem i stället för att bli frustrerad. I går gick han nästan hela vägen bredvid (nåja nästan) vagnen hem från förskolan utan att jag fick tvångshålla honom i handen eller springa i kapp honom på väg nedför kyrkogården eller att han fastnade bland traktorerna och vagnarna vid halmlagret, det kändes så fint, min stora lilla gosse! Saker som förmodligen kan kännas självklara med normalstörda ongar blir som lyckopiller när Odd fixar dem, ändå fint att få uppleva det och att få uppskatta dem små tingen och framstegen i livet, inget kan man ta för givet.
Odd har gjort skidpremiär för året hemma på grusgången! Kul att han ville ta på sig skidorna på eget iniativ och att han ville köra Gustav vasastyle med en (slalom)stav!
Nåväl, sporadiskt tränande har det blivit för mig på sistone. Lite löpning, lite stavgångsintervaller och någon längre barnvagnspromenad. Något jag däremot har fått till lite bättre på sistone är hemmagympan, någon form av funktionell styrka ala 30 min har jag kört två gånger i veckan medans morgongröten kokar och barnen fortfarande är lite morgonsega, sist kunde jag tillochmed dra mig upp i en halv chin utan gummiband, det har aldrig hänt tidigare, i bland gör det lilla skillnad!
Nu har vi landat i stugan efter att ha harvat runt på elljusspåret i bruksvallarna i 45 min, det var hårt och ovant men uppiggande månsken! Hoppas på nypistade spår i morgon!
