this to shall pass
Klar och kall luft samtidigt som solen värmer, den behagligaste tiden på året är nu. Morgonpromenaderna till förskolan är mysiga när jag får bädda ner Olga i säcken och Odd får en jacka på sig och jag själv långärmat, sommaren är skön med hösten är fin på ett annat sätt!
Olga har blivit 9 månader och det blir bara roligare för varje månad, hon är en ljuvlig liten människa och vi har börjat på babysim på torsdagar, 30 min plaskande och sjungande och hon tyckte att det är riktigt kul! Jag tycker att det var mysigt att få göra något bara hon och jag och fokusera på bara henne för en stund.
Hon har börjat ställa sig upp fritt i luften och kan stå själv för en stund och blir mycket stolt när hon gör det! Hon har också lärt sig klättta ned för ett trappsteg med rumpan först efter en faceplant...Äta vill hon helst göra själv så det blir en dusch av henne och matstol efter i princip varje måltid, mitt mantra är "this to will pass"... hon har börjat vilja använda skeden själv med så snart kanske hon får in snitsen med att stoppa rätt ände i munnen med.
I förrgår bestämde jag mig för att nu är det färdigammat på natten, efter drygt 5 månader av ihärdigt ammande under nattetid med tron om att hon ska börja sova hela nätter självmant (som hon princip gjorde de första månaderna) så gav jag nu upp det hoppet, första natten var det lite tandgnissel och protest, i natt gick det betydligt bättre och hon vaknade bara en gång och somnande ganska snabbt om efter lite buffande och stök och sov till 06.00, blir spännande att se om hon fortsätter på samma vis.
Odd är helnöjd med att börja på förskolan igen, han har lärt sig att trampa runt på trehjulingen och har gått upp i storbarnsgruppen "stjärnorna" , varje morgon springer han ut till garaget och kör ut vagnen och sätter sig. Vi har börjat med en akk-tiv kurs som syftar till att främja kommunikationen, lite tecken, lite bildstöd och möjlighet till att träffa andra föräldrar med barn som har en utmaning i att kommunicera.
I dag är jag anmäld till stigsjö trail 8 km, känner mig inte jättetaggad men jag springer ändå, tävling är bästa träning. Sista månaden har kroppen känts som ett ankare, kanske ett resultat av 1 års sömnbrist med en slutspurt de sista månaderna av ca 6-7 h sömn med snitt 5 uppvak per natt, ej hållbart, får se om känslan vänder nu när Olga förhoppningsvis sover bättre om nätterna.
Det var en uppdate från morgonsoffan, småbarnslivet rullar på och det är en aning slitsamt vissa stunder men mest mysigt.
