Jobbhelg
Sista jobbhelgen med pinnkörning för i år skulle jag tro, trist att missa roligheter på hemmaplan och att inte få snusa Odd i nacken. Tillfredställande att kunna hjälpa till på familjeföretaget och att nästa lön blir lite saftigare, att få barn är inget som gör en rik på pengar, rik på kärlek, ja. Rik på pengar, nej.
Höstarna har en tendens att bli intensiva, sca jobbet rullar på, skolan ska skötas, pinnar ska sättas, också en begynnande draghundssäsong som smyger sig på på det, kul, men intensivt!
I går lyckades jag i af skrapa ihop några mil på cykeln med Odd på släp, bra belastningsträning för mina lår, Odd sov först, sen tappade jag kärran och Odd vaknade, ingen fara på taket, det var uppförsbacke, sen gnällde han när mössan vred sig över halva ansiktet, jag rättade till det och sen var han nöjd igen och fortsatte att pilla på en flärp i vagnen, i bland undrar jag vad vi har gjort för att förtjäna en sån snäll unge. Alla barn är förstås snälla, men Odd verkar nöjd typ jämt, ingen frustration över det han inte lärt sig än, han är mer asnöjd över det han kan, att dra sig upp i fotstödet på en stol och att cykelsparka i diskhon, hans nöjdhet smittar av sig, förstås har även han små livskriser, men oftast nöjd, han måste ha fått både mina och Johns allra gladaste gener, det gör mig glad.
Dagens lunch blev chiliconcarne med sallad i tacobröd, lyxigt gott. Nu är jag i kälarne...vidare mot stugun, alla reflexvägar ska vara klara tills på måndag, det kan gå!
