Helg och risgryn
Odd har börjat få en liten bisse, ett litet risgryn tar form i underkäken och gör livet tufft för vår gosse, jag själv som har en visdomstand som bråkar då och då vet the feeling, oskön...nu har vi köpt nån gel som ska lindra och Alvedon, han som sover helt ok annars har härjat de senaste nätterna så jag tror att jag hållt på att bli galen, får vi se om det går bättre i natt. Eftersom jag ska ut med ett gäng och prata lite om kultur och fornlämningar i morgon så vore det trevligt att va någorlunda med i matchen.
I går sprang jag en sträcka på indalsledenloppet, 4.2 km, det var medvind och sol = stekhett, första 2 km gick som en dans, sista två gick som inte alls, stumma ben, ingen ork och typ kallsvettig, glad att sträckan var kort. Men bra med ett fartpass, i morgon är det deltaterräng, tänker att det är bra för mig att vara med. Om jag hinner! Och om Odd har en bra dag, han är lite extra mammig just nu, smickrande, men det blir också lite extra att ta hänsyn till, det gör jag ju gärna...men i bland har jag lite svårt att förstå att jag är någons trygghet. John går också bra, och det är ju bra Det! Förutom på natten just nu, då är det mamaoddietime.
I fredags var familjen (är vi en egen familj nu?!) ut och åt på restaurang skatan söder om Sundsvall vid havet, man glömmer lätt att vi bor på kusten. Mysigt att komma i väg, Odd hissade brödbitar med smör på och efterrätten, ja det var gott det mesta!
Nu borde jag passa på att styra upp morgondagen eftersom Lilleman sover. Men det gör jag inte, jag bloggar...snart kanske.
